Tillbakablick på Hugos 2-åriga liv....

Om precis en vecka fyller jag 2 år. Det ska bli jättekul.
Nu ska jag berätta lite om när jag föddes.



Jag kunde inte stanna kvar i mammas mage, för jag höll på att svälta
ihjäl. Så jag föddes 3,5 månader för tidigt. Här är jag när de precis har
plockat ut mig ur mammas mage. Jag var tvungen att ligga i en plastpåse
för att hålla värmen och fukten.



Jag ligger i min kuvös med många slangar  och övervakning.
Jag vägde 430 gram och var 26 cm lång. Mitt huvud var lika stort som
en kiwi. Jag fick plats i hela pappas hand från topp till tå.



Mamma och jag när vi ligger känguru för första gången. Jag har en
cpap-mask som hjälper mig att andas. Mamma har berättat att det var
att ha en liten groda på bröstet.



Jag var lika lång som en sån tungspatel doktorn har när han kollar i
munnen. Här kikar jag fram under täcket. Alla anslutningar som jag
behövde för att överleva satte man på en sådan spatel.



I början fick mamma & pappa bara hålla sina händer över mig, för jag
var så skör.



Mamma och sjuksyster byter blöja på mig när jag ligger i min kuvös.



Pappa och mamma håller sina lugnande händer på mig.
Ibland blev jag så sjuk så jag fick ligga i respirator i flera veckor, för
jag orkade inte andas själv. Jag slutade helt enkelt att andas så de fick
hjälpa mig igång med andningen igen. Då fick jag läggas i respirator
för att vila lungorna lite som inte hade utvecklats.



Jag andas helt själv, men bara korta stunder.



Jag med min kasslermössa.



Vi låg 3 månader i Lund på neonatalsintensivavd och sedan fick vi
flytta hem till Hbg och bodde på Neoavd i 3 månader där. Jag med
min syrgasslang.



Första gången vi fick åka hem på dagpermission.



Vi fick komma hem i april 2009 ochdå var jag en sån här glad och frodig
kille. Då vägde jag drygt 3 kg och var 40 cm lång. Ett halvår efter att
jag föddes.



Idag 2år senare är jag så här stor pojk och väger drygt 8 kg & är
76 cm lång.
Det blir nog folk av mig med även fast jag föddes så mycket för tidigt.
Eller vad tror ni?
Tack alla ni som har hjälpt mig till ett sånt här fantasktiskt liv.


Kommentarer
Postat av: Anna

Blir alldeles rörd, vilket mirakel! Så fantastiskt efterlängtad och stark, vad ni gått igenom och så lyckligt slut. Lägger till dig på min lista, hoppas att det är ok :)

Kram Anna

2010-10-11 @ 08:47:18
URL: http://mijaqi.blogspot.com/
Postat av: Tonci

Vilken underbar son ni har. Han är verkligen ett mirakel. Jag blev så berörd när jag läste din inlägg och tittade på bilder.

Tack för dina kommentar hos mig!

Kramar

2010-10-11 @ 10:28:07
URL: http://vivillockshabarn.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0